Min syndiga blogg

Hur är det möjligt?

Efter ett års total tystnad så skickar hon en vännförfrågan på en icke namngiven sida på nätet till min bästa vänn och mina känslor kommer rusande tillbaka.
 
Varför gjorde hon det? 
hon är inte poppis hos min vänn och hon kan väll knappast räkna med att dom kommer höras? 
Hur kan hon ha en sådan otrolig inverkan på mig?!
 
Det  är en minst sagt rörig historia men jag vet inte om jag någonsin kom henne nära eller om nått av det var äkta. Bara genom ett knapptryck på nätet så skapade hon en storm av sorg, hat, längtan, och förlorad kärlek som sköljer över mig just nu.

Jag vet att det är fel, allt det här är bara fel! Hon är inte värd att lägga ner all den här energin på.. Men ändå kan jag inte släppa henne helt och jag vet inte om jag någonsin kan det. Min tid med henne var himmel och helvete men jag har nog aldrig känt mig så levande som dom månaderna jag hade med henne.

Jag har en ny tjej nu sedan en tid tillbaka som gör allt för mig och jag älskar henne. Men det är en annan kärlek, en trygg och vacker historia som nästan är utan farthinder och gropar, en annan sorts kärlek.. Har sådan skuldkänslor över allt det här och har svårt att hantera det. Känner någon igen sig? Har vi alla någon som vi tänker på ibland som vi håller hemligt för omvärlden?

Jag kommer alltid ha en plats i mitt hjärta för  henne och jag blir ledsen och arg varje gång det svidande minnet av henne kommer tillbaka. Stora blåa ögon, hennes vackra hår,  kropp som en gudinna. Jag älskade henne från första sekunden jag såg henne och hon var min. Nu försöker jag skaka av mig minnena som jag både vill bli av med och ha kvar. Jag kommer aldrig glömma henne men hon ska inte få styra mitt liv.

Jag glömmer aldrig första gången jag såg henne, jag satt bara och gapade och kunde inte sluta titta på henne, kunde än mindre förstå varför hon tittade tillbaka. vi sågs i två - tre månader och sedan försvann hon och jag kunde inte sluta tänka på henne, kan helt ärligt säga att jag fällde min sista tår nio månader efter att vi sågs för sista gången på ett fik inne i stan då jag gjorde allt för att hon skulle stanna med mig men misslyckades.

Då så springer vi på varandra och jag sa till henne direkt att vi inte kommer bli mer än vänner, jag visste förstås att det var en stor lögn och jag tror hon visste det med. Allting var upp och ner och jag kunde inte riktigt förstå vad som hände förra gången och i slutändan så var det det som gjorde att vi gick isär. Vill inte gå in på det närmare men kan nog påstå att jag, vad jag tror inte betyder ett dyft för henne idag och hon har startat ett nytt liv i en annan stad. Det gör allt det här än mer patetiskt!

Vill skriva av mig om saker jag ine kan prata med någon om. Jag håller på och går vidare och  med min nuvarnade relation. Men om hon skulle ringa eller kontakta mig så skulle min rangliga mur falla även om jag tror att jag inte skulle ta henne tillbaka.  Jag skulle bli helt knäckt och jag är livrädd att förstöra det jag har nu på grund av det här... I början av februari var det exakt ett år sedan jag såg henne, och ett par dagar efter det var det sista gången jag hörde hennes röst. Men jag minns hennes blick när vi möttes vid tunnelbanan och framförallt hennes röst och orden hon sa till mig.. 

Vill jätte gärna ha kommentarer! Det är dels därför denna blogg skapats.. Jag behöver råd och stöd och vill veta om fler människor  har liknande "spöken" som kommer tillbaka ibland. Jag har fått höra att vårat förhållande hade platsat i sex and the city.. Lite Mr big och carrie.. Fast det är nog jag som är tjejen i det här förhållandet.. Suck..

/ Mr X